2010-02-27
Det händer oss alla ibland. När besvikelsen är total, och hoppet falnar. Då livet står still och allting verkar meningslöst. Ljuset verkar väldigt avlägset och mörkret tränger sig på inom ditt sinne.
Jag pratar inte om när en anhörig går bort, inte heller om då när man märker att toapappret är slut efter en rejäl sittning på inomhusdasset, och heller inte om när det är kärnor i oliverna på pizzan. Nej, jag pratar om när favoritbandet sviker. Så, vad gör man när favoritbandet, eller ett utav dem, sviker och säljer ut eller inte levererar?
Personligen hände det mig senast när The Fall of Troy släppte dess nya ”In the Unlikely Event” ifjol. Alla dess tidigare skivor hade varit av toppklass, till och med ”Manipulator” (2007), som många påstod var för ”poppig”. Mina vänner hade varnat mig för att skivan inte var lika bra som allt annat bandet hade gett ut, så jag väntade väldigt länge med att lyssna på skivan. När jag väl slog igång ”In the Unlikely Event” var gråten nära. Given var en sådan besvikelse att jag inte ens lyssnade genom den, och har fortfarande inte gjort det. Kanske försöker jag i djupet av mitt hjärta förneka att skivan ens existerar.
Ett praktexempel på ett favoritband som svikit sina fans är Metallica. Många kände redan vid den självbetitlade plattan (”The Black Album”, 1991), att bandet svikit och bytt stil till det något sämre. Inte blev det bättre när James Hetfield med manskap följde upp med skivorna ”Load” och ”Reload”. När bandet år 2003 släppte ”St. Anger” blev folk skvatt galna och bandet fick stå ut med enorma mängder klagoskrin. Men vad kan man som band vänta sig när man bland annat väljer att totalt strunta i gitarrsolon på en hel platta, bara för att det ”är inne” att inte ha med gitarrsolon just då?
När sådant händer, så får man helt enkelt bita ihop och acceptera det faktum att saker antagligen aldrig kommer bli som de varit. Visst, bandet kan måhända inse vad det har gjort, och med det gå tillbaka till sitt forna jag. Men den där skivan kommer ändå aldrig att försvinna. Du kommer aldrig mer kunna ärligt påstå att du faktiskt gillar allt ditt favoritband skrivit och spelat in.
Men vems fel är det att sådant händer då? Är det bandens fel? Eller kanske skivbolagens, musikindustrins, producenternas eller rent utav fansens fel? Svaret kan variera, och det beror ofta på vem man frågar. Det är få band som faktiskt kan stå upp för vad det har gjort och säga ”Nej, vi har inte sålt ut. Vi ville testa något nytt, och det här blev resultatet. Vi gjorde det inte för skivförsäljningens eller någon annans skull. Men ifall ni tror att det var vårt mål, så kul för er.”
Ett band som faktiskt sagt i princip exakt vad jag just nämnde är Mastodon. När bandet släppte ”Crack the Skye” förra året, delades fansen in i två olika läger. Ett där fansen var övertygade om att bandet sålt ut och var så enormt besvikna att vissa till och med började hata bandet. I det andra huserade de som tyckte att skivan var ett rent mästerverk och att bandet hade visat dess genialitet än en gång. Själv stod jag ingenstans. Jag var dels besviken på skivan, då den inte lät som det som var Mastodon för mig, men jag tyckte ändå att det var ett mästerverk i sig. Men efter ett tag slog det mig att, vad var Mastodon för mig? Bandet har med alla dess skivor utforskat nya vidder och aldrig stått och trampat på samma fläck. Så med lite tid kan problemet lösa sig, bara man verkligen vill. Nuförtiden är ”Crack the Skye” ett utav mina absoluta favoritalbum genom tiderna, tillsammans med allt annat bandet släppt.
I exemplet Metallica är det många som håller ”The Black Album” som sin favorit bland alla bandets verk. Så, bara för att bandet byter stil och sviker sina gamla fans, betyder inte att det inte kan få nya!
Så nästa gång det sker, se på det med öppna ögon och ge det i alla fall tre chanser innan du dömer det för gott. Annars finns risken att du går miste om något storartat och får inte uppleva känslan av att inse att ditt favoritband inte svikit, utan bara testat något nytt.
Det är i alla fall vad jag har lärt mig, och nu ska jag nog ta och lyssna genom ”In the Unlikely Event”, för att faktiskt lyda mitt egna råd.
Translate this chronicle with Google Translate!
Viktor Vesterberg
Foto: -
