2009-11-16
Efter en handfull kontroverser och en lång period av efterlängtan så landar Shinings sjätte album ”VI – Klagopsalmer” i butiken så sent som i somras, då svenska suicidal black metal-pionjärerna redan hunnit gått ut med att ett sjunde kapitel i diskografin redan är på gång samt att den kommer att ta en helt annan riktning än dess, då fortfarande osläppta, föregångare. Twist Magazine tar upp detta och mycket annat i ett exklusivt snack med frontmannen Niklas ”Kvarforth” Olsson.
– Först och främst så gick vi in för att spela in vår sjunde skiva, som egentligen var tänkt att bli våran sjätte från första början, men jag och de två andra gitarristerna satt och improviserade ihop ett helt album tillsammans som då blev det som blev sexan. Då tänkte vi att istället för att släppa den som sjuan så släppte så att vi kommer bort ifrån vårt dåvarande skivbolag Osmose, för då hade vi precis skrivit på för det nya norska bolaget Indie, inleder Kvarforth.
– Och sjuan skrev jag i ett ständigt amfetaminrus när jag bodde i Oslo, och när man håller på att blanda in droger i musikskapandet så kan det ibland ta ganska oväntade vändningar – vilket den gjorde och blev helt klart den bästa skivan jag någonsin har gjort. Jag skulle säga att sexan är väldigt blek i jämförelse men man måste då ha i åtanke att sexan var något vi bara improviserade ihop.
Med hänförandet av "Klagopsalmers" utgångsläge samt de orden är det, mer eller mindre, ofrånkomligt att inte skapa sig en liten uppfattning om att sjätte albumet bara skulle vara en halvmesyr där dess upphovsmän är tämligen missnöjda, men enligt Kvarforth så är det inte fallet.
– Så var det aldrig men man är ju absolut inte lika nöjd med den som man är med exempelvis ”V – Halmstad” eller ”IV – The Eerie Cold” eftersom de skivorna har vi ju trots allt spenderat lång tid på att skapa medan den sjätte bara var som ett hastverk, menar frontmannen. Därför så kanske tonen man använder när man talar om sexan är lite nedtryckande mot den men så är absolut inte fallet. Vi tycker det var ett jävligt coolt att avsluta vårt samarbete med Osmose på genom att göra en helt improviserad skiva.
– Faktum är att sjunde albumet är helt klart, Erik Danielsson från Watain var här förra veckan och la lite gästsång. Erik är en utav många gästartister på den skivan tillsammans med Nordman, Peter Bjärgö från Arcana och så har vi en som vi inte vet om vi kommer ha med, så därför nämner jag inte honom. Men det är en ganska salig blandning av uppfuckade själar, skrattar Kvarforth fram, alla vi känner ju till käre Håkan Hemlin (Nordman)! Svenskarna kommer väl antagligen skratta åt det, men han passade faktiskt extremt bra in i just den låten som heter ”Tillsammans är vi allt” och är en kärleksförklaring till heroin. Och som vi båda vet så är ju Nordman en gammal heroinist men det roliga med det här är att han sjöng in refrängen som går: ”Utan dig är jag ingenting/Utan mig är du ingenting/Men tillsammans så är vi allt” utan att då höra hur verserna går som då refererar till incinerandet, förstörandet av din kropp och så vidare, så han kanske blir lite besviken när skivan kommer ut, skrattar Kvarforth.
– Den här skivan har inte mycket med black metal att göra överhuvudtaget, konstaterar frontmannen bestämt när genren kommer på tal. Vissa partier är väldigt elaka och kanske kan likna gamla Mayhem och så men det är mycket poppiga partier, mycket akustiska saker.
Vem minns inte rubrikerna i ”Hårdrocksband skar sig med rakblad framför barn”-anda som spreds över vårt avlånga land efter en konsert i bandets hemstad år 2007? Den som kan sin Shining vet mycket väl vad Niklas ”Kvarforth” Olsson – bandets hjärna och skapare – går för. Kvarforth skär sig, bränner sig och skadar ofta sig själv på många olika sätt under bandets scenframträdanden, där låttitlar i stil med ”Längtar bort från mitt hjärta”, ”Mörda dig själv” och ”Neka morgondagen” med en passande, självdestruktiv lyrik förekommer. Niklas har även blivit behandlad på psykriatiska vårdsavdelningen flera gånger, varav schizofreni har varit en av sjukdomarna, samt nu på senare dagar funnit kärleken och har ett planerat bröllop framför sig. Har det fått honom att tänka i andra banor?
– Man utvecklas ju ständigt, både musikaliskt och i sitt privatliv, och just giftermålet var en reaktion av att jag träffat en kvinna som jag älskar – det är inte mycket mer med det. Jag var senast inlagd på psyket för tre veckor sedan men det börjar gå uppåt och jag har fått relativt okej medicinering, jag går på två eller tre olika mediciner för tillfället.
– Men man kan aldrig utforska mörkret tillräckligt, det finns alltid nya vägar att ta. Jag fortsätter med det självdestruktiva beteendet främst för att jag vill agera som en förebild för ungdomar, och vill få in dem på ett självdestruktivt tänkande som att förstöra för sig själva, sina familjer och sina nära och kära - någonting som har funkat jävligt bra. Och senast när jag har kommit med uttalanden om att ingen vill må dåligt – det är ju en självklarhet – för folk som säger att de vill må dåligt är antingen: helt körda i huvudet eller så säger dem det för att de tycker att det är tufft att må dåligt. Visst, jag försöker ju bevisa för våra fans att självdestruktivitet är tufft för att jag vill att de tycka det.
För att kategorisera sin musik använde Kvarforth själv, för några år sedan, beteckningen ”suicidal black metal”, vilket inte bara beskrev Shinings musik väl utan även resulterade i en våg av nya band som placerade sig själva i samma fack, men enligt Kvarforth så har de missat själva vinken med definieringen.
– Shining har aldrig handlat om självömkande. Självfallet så tar jag inspiration från saker som har hänt i mitt liv eller, i många fall, så har jag skapat situationer i mitt liv som har lett fram till någonting dåligt som händer. Samtidigt så var själva målet med Shining att tvinga på folk självdestruktiviteten, suicidalt tänkande och så vidare, inte bara att låta det vara en kanal för att få ut mina inre demoner utan snarare att förvärra mina inre demoner – någonting som jag bland annat gör när jag står på scen då jag drar upp alla de här problemen om och om igen. Varje kväll när jag går ut på scen så är det att återuppleva tio av mina värsta minnen, men de här banden som har kommit efter oss har ju istället valt att säga: ”Det här är för att reflektera min egen smärta och det här får mig att må mycket bättre”, konstaterar Niklas med en förlöjligande röst. Det är den raka motsatsen mot vad Shining är för något.
– Jag trodde aldrig att Shining skulle bli så stort som det blev och jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tänka mig hur stort det håller på att bli, men det är ju bara att tacka och ta emot. Det kommer bara bli större och värre, och det kommer att fortsätta så länge jag är vid liv, det är helt klart mitt livsverk och jag kommer inte kunna sluta med det även om jag vill. Jag har velat avsluta det flera gånger men det går inte, det förföljer mig hela tiden.
Vad är det då som gjort Niklas till den han är? Vart började allt?
– Det var i väldigt ung ålder då jag fick genomforma morbid fascination för fysisk, och framförallt, psykisk smärta och hur lätt det var för mig att orsaka smärta till dem jag kände, mina nära och kära och den underbara känslan hur det har slagit emot men sen bevisade det sig att vara det värsta jag kunde göra. Desto mer du gjorde illa andra, desto mer slog det tillbaks på dig själv och det kom när jag var runt tio-elva år, det var då det beteendet började. Jag var ett klassiskt problembarn och sedan har det väl bara utvecklats därefter.
Om man slänger en blick på Shinings line-up som varit under åren så ser man att det har kastats medlemmar hit och dit, där Kvarforth vart den enda fasta under Shinings tretton år.
– Jag tror att jag är sjukt svår att arbeta med, jag kommer ihåg till exempel när Hellhammer (Jan Axel Blomberg, trummor i Shining 2001-2004) så sa han, samtidigt som vi spelade in fjärde skivan, att jag var den värsta personen han någonsin arbetat med och att det aldrig har varit så negativt som det var under den studiosessionen, vilket är ganska roligt med tanke på Mayhems historia. Så jag tror att jag är jävligt svår att arbeta med men å andra sidan så har det lett till att jag får saker så som jag vill ha dem, även om jag inte lyckas på alla sätt men under de flesta förhållanden så har det gått. De flesta medlemmarna har varit helt obetydliga för Shining, de används främst som verktyg för att jag ska kunna åstadkomma det jag vill som jag själv inte kan göra på egen hand.
– Ingen har haft någonting att säga till om alls förutom nu när vi gick och spelade in sexan, då gav jag både Huss (gitarr) och Gråby (gitarr) en varsin uppgift som var att de skulle göra en egen låt själva, och det var det som kom med på ”VI – Klagopsalmer” då. Det är första gången jag låtit någon komma in i kreativa skapandet av Shining, någonting som troligen kommer att hända i framtiden. Dock inte nu på sjunde albumet då, där det återigen är jag som gjort allting och när vi är i studion så dikterar jag vad de andra ska göra och gör de inte som de blir tillsagda så får jag hitta andra medlemmar, helt enkelt. När vi spelade in första och andra skivan var det folk som protestera, men nu har jag förklarat för alla medlemmar vad som gäller och kan dem inte ge sig in i ett band där någon annan bestämmer så har dem ingenting i Shining att göra.
I december ska Shining agera förband åt norska black metal-maskinen Satyricon på dess Europa-turné, som går av stapeln den andra december i belgiska Antwerp.
– Jag känner Frost (trummor, Satyricon) väldigt bra så det ska bli kul att åka med någon som man känner, men jag tror att Satyricon kommer att få uppleva mer negativitet än vad de förväntar sig och vi har precis tackat ja till en USA-turné tillsammans med Behemoth, som börjar i januari. Fast egentligen så borde man sätta Shining på turné med Watain istället, det skulle vara en oslagbar kombination där vi båda skulle kunna stå ut med varandra. Men vi får se, jag har hört att Satyr (sång, gitarr i Satyricon) inte är världens roligaste människa, jag har själv träffat honom ett par gånger och jag tycker inte om honom så det ska bli kul att se vad som händer, skrattar Kvarforth glatt. Satyr har ju en förmåga att tro att Satyricon är större än Kiss men så länge han inte kör några ledarskapsprylar med mig så klarar han sig väl helskinnat.
Det är nu ett par år sedan Shining gick ut med att en DVD fullspäckad med diverse material upp till åtta timmars speltid betitlad ”Fy fan för livet!” var på väg, och ännu har den inte släppts och inget release-datum är satt. Hur aktuellt är det projektet i dagsläget?
– Vi har en jävla massa problem med att få tag i Halmstad-inspelningen, så den kommer att dröja men vi har faktiskt klippt ihop en annan DVD som heter ”En liten film om utanförskap” som kommer att släppas i början av nästa år på Indie. Vi är i det skedet nu där vi ska lägga text på allting så att alla som inte förstår svenska ska kunna förstå den ganska brett använda, bisarra humorn som förekommer i den och all misär man kommer att få se på den. Det kommer att vara massa intervjuer tagen från olika TV-kanaler, egengjorda intervjuer samt livespelningar och backstage – det är som en roadmovie från helvetet, myser Kvarforth.
Nuvarande line-up:
Niklas Kvarforth – Sång, gitarr
Fredric "Wredhe" Gråby – Gitarr
Peter Huss – Gitarr
Andreas Larssen – Bas
Rickard "Rille" Schill – Trummor
Diskografi:
2009: IV - Klagopsalmer
2007: V - Halmstad
2005: IV - The Eerie Cold
2002: III - Angst, självdestruktivitetens emissarie
2001: II - Livets ändhållplats
2000: I - Withing Dark Deep Chambers
1998: Submit to Selfdestruction (EP)
Jimmie Karlsson
Foto: myspace.com/khyrian
