Jag tillhör den skara som tycker att Gamma Ray blev bättre efter att Kai Hansen (sång, gitarr) tog över mikrofonen, och allra bäst gillar jag allt som bandet gjort på denna sida av 2000-talet. Jag tycker att allt från 2001 års ”No World Order” och framåt är mästerverk, som bör finnas i allas skivsamlingar. Allt ända fram till 2010 års ”To the Metal”.
”To the Metal” är en riktig besvikelse. Något som låter så fantasilöst och saknar inspiration har inte Kai Hansen släppt ifrån sig sedan Gamma Rays debut med ”Heading for Tomorrow”. Inte ens Michael Kiske (ex-Helloween) kan rädda skivan med sin sånginsats på ”All You Need to Know”.
Titelspåret, som förvisso sätter sig på hjärnan snabbt, skulle kunna vara skrivet av Joey DeMaio (Manowar), framförallt den löjliga texten. Hansens riff-festival ”Mother Angel” låter som Scoprions tråkigaste stunder, och Dirk Slächters (bas) båda bidrag, ”Shine Forever” och avslutande, hemska balladen ”No Need to Cry” (som innehåller några av de värsta nödrim jag har hört!) är kanske de två sämsta låtarna bandet någonsin gett ut.
Visst finns det bra stunder också, som inledande ”Empathy” och snygga ”Chasing Shadows”. Men detta är också de enda spår som påminner om det Gamma Ray vi känner. Efter att ha lyssnat på ”To the Metal” vill jag genast höra ”Majestic” eller någon av de båda ”Land of the Free”-skivorna istället. [5/10]
|