Svenska Monoscream har hållit mig på sträckbänken bra länge nu, efter att ha avverkat två tidigare demos så bönade jag i början utav 2009 för en fullängdare.
Svenska Bastard Priest är långt ifrån lika hemliga som kollegorna i Ghost, men går ändå under pseudonymerna Matt Mendoza (sång, trummor) och Inventor (gitarr, bas). Bandets debutplatta...
Bestarna i Angelspit är tillbaka för andra gången år 2011 med elva stycken vanvettiga, förvridna och rent av förbannande låtar som alla ligger under omslaget till plattan ”Hello My Name Is”...
Hämnden är ljuv sägs det. Exxplorer bjuder i ”Vengeance Rides an Angry Horse” - den första plattan bandet släppt på dryga femton år - på maffiga solon i klassisk heavy metal-anda. Förstaspåret ”Gypsy” är startskottet som signalerar...
Med namn som Suicidal Tendencies och Stormtroopers of Death som stora inspirationskällor är det enkelt att förutspå hur Dr. Living Dead ter sig, men faktum är att svenskarnas identitet är mer påtaglig än hos många inom thrash/crossover-facket.
När vintermörkret sakta närmar sig oss här i norden sätts den bistra stämningen bäst av mörk, dyster och brutal musik som får lyssnaren att glömma världen runtomkring. Titelspåret ”In Blood and Fire” värmer upp lyssnaren inför den trekvarten av brutalitet som släppet...
Sarah Jezebel Devas solodebut imponerade stort på mig när den kom förra året. När det nu är dags för en uppföljare så är det två nyfikna och hoppfylla öron som mottar tonerna till öppningsspåret ”No Paragon of Virtue”, en låt som för övrigt skulle ha passat...
På pappret: En supergrupp bestående av bland andra Hank von Helvete (ex-Turbonegro), Tim Sköld (ex-Marilyn Manson, Shotgun Messiah med flera) och Anders Odden (Satyricon, med flera). I praktiken; lite av en besvikelse.
Musiken är tung och...
The Haunted är tillbaka med släppet ”Unseen” och som den jätte bandet är inom thrash metal-genren har det lämnat stora spår efter sig på skivan. Ilska är inte det vackraste av allt här i världen men nog visas vi att även den känslan kan förvandlas till...
Arch Enemys senaste skiva kom 2007 (om vi räknar bort ”The Root of All Evil”, som bestod av nyinspelningar av gamla låtar). Under dessa fyra år har bandet hunnit blir hungrigt igen, bandet har hunnit samla energi och inspiration, och dessutom har...
Bandets släpp ”Skyforger” från 2009 är ett av mina favoritalbum. Inte bara av Amorphis skivor, utan överhuvudtaget, så när jag då fick höra att finländarna skulle släppa en uppföljare vred sig min mage ut och in av oro. Oro för att inte kunna göra om...
För en sisådär 15 år tillbaks i tiden så befann sig Peter Tägtgren, hjärnan bakom dödsorienterade Hypocrisy, i ett tämligen knivigt läge. Samtidigt som Tägtgren ville upprätthålla Hypocrisy på en stabil nivå i death metal-träsket så tjattrade...
Du kanske har hört Way Out West-aktuella Explosions in the Sky utan att du vet om det. Detta post-rock band gjorde nämligen soundtracket till den mäktiga filmen ”Friday Night Lights”, där musiken ensam lyfter hela filmen till oanade höjder...
Ännu ett band i ledet av de som gått i Bring Me the Horizons fotspår och försöker rida vågen och dra nytta av den så länge som möjligt, med en förhoppning om att kunna nå upp till samma framgångar. Asking Alexandria påminner stundtals om just...
Efter fjolårets utmärkta debutalbum och ett friskt turnéschema så är Nicke Andersson med manskap tillbaka med en hurtig EP, missledande nog inte konsertinspelad. Släppet består utav sex stycken covers på artister som The Beatles, The Runaways...
Att Amerikabördiga metalgalenskapen Mastodon river av det moderna mästerverket ”Crack the Skye” från början till slut är en angenäm sensation, likväl som det bäddar för ett tomrum på första live-släppet ”Live at the Aragon”. Utöver nämnda platta...
Till alla er som är oroliga over Petri Lindroos avhopp så säger jag ta det lugnt, det märks knappt att han är borta. Inte på sången åtminstone. Den nye vokalisten Aleksi Sihvonen (är det inte kul att Norther inte bara låter som Children of Bodom, utan nu...
Efter ett gäng gäspningar i rad så gick Samael år 2009 tillbaka till sitt hårdare, råare sound med det riktigt bra albumet ”Above”. År 2011 levererar schweizarna ännu en gäspning.
”Lux Mundi” (översatt blir det ungefär ”Världens ljus”) är för all del tung...
17 långa år har det gått sedan Sveriges groove-elit Electric Boys senast var aktuellt med nytt material. Hade jag inte vetat bättre så skulle jag sannerligen blint ha hävdat att "And Them Boys Done Swang" såg dagsljuset strax efter 1992-års "Groovus Maximus"...
Känns namnet igen? Demonaz är en av grundarna till numera legendariska black metal-bandet Immortal, till vilka han fortfarande hjälper till med textförfattandet. På ”March of the Norse” står han dock utan sin vapenbroder Abbath...
Ett av Sveriges bästa liveband släpper en EP i väntan på nästa fullängdare. Fyra låtar som visar upp fyra olika sidor av ett och samma band. EP:ns första spår är titelspåret, ett spår som låter som en naturlig uppföljare till senaste skivan ”Alderland”...
Vi befinner oss långt ifrån käftsmällen “So Sedated, So Secure” (2001), som gör mig lika förvånad varje gång jag lyssnar på den, på grund av dess råhet, tyngd och prov på amerikansk råvilja. Å ena sidan har bandet inte kunnat leva upp till den skivan...
Hör och häpna! Året är 2011 och det bjuds på glada överraskningar. IAMX levererar i ”Volatile Times” inte bara bra material, utan en mäktig serie låtar som smälter samman verser, refränger och stick till en eterisk väv. Förstaspåret...
Inte allt för sällan nämns Kanadabaserade Blackguard i samma andetag som finska Children of Bodom, inte helt tokigt då principen är väldigt snarlik trots att Blackguard lägger en större vikt vid de symfoniska inslagen samt försöker ha en liten fot kvar...
De gamla rockrävar som än idag håller samma klass som forne frontmannen i legendariska Hanoi Rocks är sannerligen lätträknade, således är det föga förvånade att Monroe nu under egen flagg backas upp av något som hör hemma under...
PANG! Öppningsspåret “Fire Crotch (the Venereal Van Ride)” träffar som en käftsmäll, och här står jag helt oförberedd och slungas bakåt som av en rikoschett. Medan jag försöker återfå en stabil grundställning, försöker hitta fotfäste igen, så fortsätter bandet...
I dagsläget är det cirka 40 år sedan New York Dolls gjorde ett bestående avtryck i historieböckerna, den fem år korta karriären under 70-talet till absolut trots. Dockorna debuterande med det självbetitlande albumet 1973, som smyckade ut den redan...
Utskällt av många, hyllat av andra. Jag pratar om den stiländring som brittiska Architects gått igenom inför nya släppet ”The Here and Now”. Det är svårt att tro att detta är samma band som spelade in manglande skivor som ”Ruin”...
Jag var inte direkt överförtjust i bandets debutsläpp ”Detached from Life” (2009), och inte heller detta EP-släpp kommer att stärka min bild av bandet.
Trots flertalet genomlyssningar så är det ingen av låtarna som riktigt sätter sig, och när...
Jerusalems Melechesh släpper lös det mesopotamiska helvetet en femte gång i och med ”The Epigenesis”, och det mesta är sig likt. Tack och lov. Bandet har följt den upplysta vägen ända sedan ”Djinn” (2001), men har ändå lyckats med konststycket...
Fråga: Vad är största skillnaden på Sirenias släpp, förutom albumtiteln och omslaget, jämfört med bandets samtliga tidiga släpp? Svar: Bandledaren Morten Veland (gitarr, bas, sång, keyboard) har lyckats behålla den hemska sångerskan Ailyn...
Mitt i den svenska vargavintern kommer ett värmande skepp lastat med Khoma-minnande, gitarrdriven ångest från Sveriges huvudstad. Texternas röda tråd är ensamhet, saknad och den där känslan av tomhet som inte riktigt går att sätta fingret på...
Jag imponerades över dödsorkesterns förra släpp, ”The Concealers” ifrån 2009, så därför började det vattnas i min mun när jag såg att bandets nya, självbetitlade album låg och väntade på att få bli genomlyssnat. Mycket av det som gjorde...
Epiteten "hi-speed rockabilly" definierar svenska Astrolites musik mer än väl och du adderar ett par skvätt surf och punk till ljudbilden. Trion har sedan starten 2002 en meritförteckning som inkluderas spelningar med genreveteraner som Mad Sin...
"Live in London" tituleras The Quireboys - andra i ordning, första i inspelning - live-dvd/cd och är filmad under 2004s upplaga utav "Monsters of Rock", där rock'n'roll-sextetten agerar förband åt Thunder på anrika Marquee Club. Med nysläppta "Well Oiled" och...
Att Västeråsgänget på sitt nionde släpp fortfarande låter som ett hungrigt ungdomsgäng är onekligen imponerande, men om så mycket har förändrats i Psychopunch-stallet sedan snart två decennium tillbaks är en annan sak. Herr Norgren skriver i sin...
Tänk dig tvåhundra hästar komma springande emot dig i full fart. Eller ett skenande godståg som fullkomligt struntar i SJ:s numera sedvanliga vintertrafik, och fortsätter som om inget kunde stoppa det. Ungefär så låter ”Poetry for the Poisoned”. Jag skulle även...
Likt historierevisionister gräver runt i det förflutna gräver Stockholms Bastard Priest djupt ned i det som vi idag kallar för death metal. Det är absurt med hur väl en två år gammal grupp har lyckats med att återskapa den känslan album som ”Like an...
Året var 1987 då Angeline grundades i en liten del av vårt avlånga land, vid namn Ljusdal. Både upp- och nedgångar finnes då man ser tillbaka på kvintettens historia. Trots detta, har bandet genom åren klättrat med stadiga tag på den musikaliska stegen mot...
Dani Filth (sång) har inte kunnat dölja stoltheten när han i otaliga intervjuer har bedyrat och hyllat ”Darkly, Darkly Venus Aversa” som bandets snabbaste och brutalaste släpp hittills. Vad som däremot tycks ha fallit bort från hans minne är att albumet...
Berlin-bördiga War from a Harlot’s Mouth släpper dess tredje album. Detta album är också gruppens mest sansade album hittills. Inte lugnt och sansat, utan bara sansat. Faktum är att ”MMX” är ett så pass bra album att det får bandets båda...
Varför, varför, varför måste Volbeat avsluta nya skivan med en ”tack till alla våra fans, som är bäst i världen”-smörlåt för? Jag är allergisk mot dessa! Volbeat behöver inte denna typ av låtar för att nå ut till sina fans...
Kanske har den senaste tidens motgångar, exempelvis Slipknot-basisten Paul Grays bortgång, fått Corey Taylor och hans mannar i Stone Sour att vända sig inåt, och visa sina känslor utåt, för ”Audio Secrecy” är gruppens lugnaste album...
Danska sextetten Raunchy släpper sitt sjätte alster med sin melodiska metalcore. Kvar finns de elektriska inslagen, de melodiska refrängerna men samtidigt avsaknaden på de grymma riffen som återfinns på de tidigare skivorna...
Hade det inte varit för att jag kände igen Oli Sykes sång på inledande mästerverket ”Crucify Me” så hade jag trott att jag hade fått fel skiva av Sound Pollution. Kan det här verkligen vara samma band som för några år sedan spelade in ”Pray for Plagues”? Eller...
2002. Sedan dess har jag väntat på att den här skivan ska landa i skivdiskarna. Åtta långa år sedan jag blev trollbunden av Wednesday 13 och Joey Jordisons (även i Slipknot) lekstuga. Och det var definitivt värt väntan!...
Bandets debutsläpp “Heathenreel” från 2001 är, vad jag minns, första gången jag kom i kontakt med folk/power metal-genren. Då knockades jag stolen. År...
Med de tunga programmerade syntharna som ger dig samma majestätiska känsla som Wagner när han komponerade musik. De unisona riffen med snygga rytmer, grunderna i marsch-musik tillsammans med feta gitarrer...
När ”Deth Red Sabaoth” sparkar igång känns det genast som att jag blir skickad till ett kolsvart rum i ett mycket gammalt hus, det enda jag kan skåda i mörkret är en uråldrig kassettspelare som framkallar ett ondskefullt läte och formar dammet som flödar...
Släppet ”Selected” från Recoil är fyllt med elektroniska inslag från det första till det sista spåret. Ett friskt hopplock av sångare och sångerskor som turas om att bidra med allt från nästintill jazziga inslag till renodlad synthpop. I örhänget ”Jezebel”...
Nicke Andersson är mest känd som The Hellacopters vokalist och ständiga ansikte utåt. Efter bandets uppbrott bestämde han sig för att göra en soloskiva, där han själv har fullmakt över musiken. Detta resulterade i ett av de splittrade albumen jag någonsin...
Det här är den typ av musik som jag inte riktigt blir klok på. Det är blytungt DevilDriver-röj, och Pro-Pain-ilska och hur bra som helst… Ungefär halva skivan igenom. Då förstår jag hur enformigt det är. Alla låtar går i samma tempo, Che Snelting (sång) låter...
Bandmedlemmarna själva säger att “At the Edge of Time” är bandets mest genomtänkta och genomarbetade album hittills. Singelsläppet ”A Voice in the Dark” höjde förhoppningarna högre än Sotomayors världsrekord i höjdhopp, och inledande...
Om man ska lita på mitt last.fm-konto ligger Poets of the Fall i den absoluta toppen baserat på de senaste åren. Att påstå att detta gör mig till en lyrisk fanboy är att överdriva men det är svårt att inte ryckas med i den excellens som Marko Saaresto...
Vad skulle du göra när en av dina största förebilder gick ur tiden? Jo, förmodligen hylla denne på det bästa sätt du kunde komma på. Jørn Lande, till vardags i Masterplan, kom på idén att spela in en hel hyllningsskiva till bortgångna legenden Ronnie James Dio...
Ratt, närmast klassiskt. År 1999 var senast världen hörde något studiearbete från Kalifornien-fenomenet och då var dess självbetitlade bluesrocksinfluerande album inte mycket att hänga i granen om man frågar de flesta....
Då ”Noise in the Dark” sätter igång i den nysläppta samlingsplattan från Sexydeath fylls man med med hopp; man sätter sig ner och tror sig ha hittat en rejält rockig grupp med energiska synthslingor och förbereder öronen för en lekstund. Vad man istället...
Ett förlöjligande av all dramatik världen har att erbjuda i en av årets hittills mest dramamusikaliska förpackning ger en ljuvt ironisk eftersmak. Evestus har fyllt ”This Is Dramacore” med de bästa elementen klassisk musik har att erbjuda tillsammans...
Efter 2007 års magplask med albumet ”MK II” har nu Masterplan återvänt, återigen med Jørn Lande bakom mikrofonen, precis som på bandets två första underbara skivor, och det är just dessa två album som orkestern har lyssnat på när den har letat efter...
Jag minns när As I Lay Dying kändes nytt, fräscht och roligt, som på ”Frail Words Collapse”. När bandet nu släpper ”The Powerless Rise” tar jag det med en axelryckning. Varför? Därför att bandet nu bara är ett band i mängden. Det mesta av...
October File är nog tillsammans med Neurosis världens mest ointressanta band som ändå lyckas vara intressant. Ben Hollyer (sång) och manskap har definitivt fina ambitioner, men faller oftast platt då de verkar ha en relativt otrolig lust att krångla till deras...
Ringer namnet Marco Hietala några klockor? Så klart det gör, killen spelar ju bas i Nightwish och har även varit delaktig i superkonstellationen Sinergy. Tarot är emellertid hans första band, som han startade redan 1985, men som inte fått sitt genombrott förrän nämnda basist slog sina påsar ihop med...
Ni kära läsare som faktiskt följer det jag och mina kollegor skriver har säkert lagt märke till att lejonparten av de senast avverkade släppen från mitt håll i regel är graderade 7, 8 eller 9. Förklaringen till detta grundar sig i att jag tar mig an plattor som verkligen förtjänar lite publicitet. ”…Söker lögner, får sanning till...
Gänget i Diva Suicide är bekväma i sina roller, det hör man från allra första början när man slår på släppet ”Scars” och lutar sig tillbaka. Samtliga spår genomsyras av en intressant ljuddynamik och varje enskild musiker gör sitt för att dra sitt strå till stacken. Mer ofta än sällan levererar de något riktigt speciellt; emellanåt är...
Vi börjar med det negativa; låtvalen är ytterst märkliga ibland. Inte för att någon låt på denna Savatage-samling direkt är dålig, snarare är det så att detta är en ”Greatest hits”-skiva som saknar några av gruppens största framgångar. Var är ”Streets”? Eller ”Sirens”?
Nu över till det positiva; detta är den ultimata...
Ringer namnet Marco Hietala några klockor? Så klart det gör, killen spelar ju bas i Nightwish och har även varit delaktig i superkonstellationen Sinergy. Tarot är emellertid hans första band, som han startade redan 1985, men som inte fått sitt genombrott förrän nämnda basist slog sina påsar ihop med...
Första albumet på femton år utan vapenbröderna i Mötley Crüe blir vid en första anblick en besvikelse – tio utav tolv spår är covers – men att kontentan redogörs i ett helt annat namn än i besvikelsens språk är något som jag blir serverad med signaturen Vince Neils ”Tattoos & Tequila”. Trots att titelspåret besitter en...
Årets bästa albumtitel. Men är innehållet lika bra? Nja, inte riktigt.
Bandet har haft låtar med i TV-spelet ”The Darkness”, och har spelat på många festivaler runt om i Europa, och på så sätt lyckats bygga sig en fanskara. J. Bergman (sång, gitarr) är hjärnan bakom projektet, och har noggrant valt bandets nästa steg...
Om det inte vore för att Al Jourgenson (känd från nedlagda Ministry) var skaparen av detta projekt skulle jag tro att det var en dålig parodi på Nine Inch Nails eller just Ministry. Musiken låter som ett sämre plagiat av dessa båda band, både när det gäller kvaliteten och de riktigt löjliga texterna. Seriöst, vem orkar 50...
Det finns ett av mig myntat talesätt som säger att endast vädret självt är mer produktivt än Tuomas Saukkonen. Denne mångsysslare släppte med sitt huvudprojekt Before the Dawn ett album varje år mellan 2006-2008 och emellanåt spenderades tid i soloprojektet Dawn of Solace (debuten ”The Darkness” släpptes 2006)...
Nu sitter jag här en vardagskväll med en minst sagt intressant platta framför mig. Skitarg heter bandet, och det är dess debutplatta som jag nu har lyssnat på. Jag kan tänka mig att det måste vara jäkligt svårt att inte döma bandet som ett skämt på...
Det finns många svårigheter med att recensera band som New York-baserade Pro-Pain. Ett av dessa är bandet låter så otroligt likt DevilDriver; det är samma dubbelkaggar, nästintill identisk sång och samma malande gitarrer, där gitarristerna låter sina plektrum tugga sönder strängarna, likt en såg som skär genom ben...
Detta enmansprojekt bestående av Herr L.O.N har släppt en hel rad skivor genom tiderna, närmare bestämt 13 fullängdare sedan 2002 då debuten "Autumnal Night" kom, även om Hellveto som enhet har existerat sedan 1995. Bandet kommer från Polen och alla låtar är på polska så jag har ingen aning vad han sjunger om...
Del tre i ”The Wicked Trilogy”. Släpps även i en dubbelalbum version tillsammans med del två, “The Wicked Symphony”.
Liksom ”The Wicked Symphony” börjar även denna skiva med ett mäktigt spår i ”Stargazers”. Kanske är denna låt den bästa på båda skivorna, bortsett från ”Death Is Just a Feeling”, som gästas...
"The Scarecrow" (2008) var del ett i ”The Wicked Trilogy”. Nu kommer del två som även släpps som dubbelalbum tillsammans med del tre, “Angel of Babylon”.
Detta börjar mycket, mycket bra med det mäktiga titelspåret, power metal-dängan ”Wastelands” och thrashiga ”Scales of Justice”, som...
Alla som någon gång har nynnat på The White Stripes “Seven Nation Army” räcker upp en hand. Okej, nästan alla. Detta är ett band som knappast behöver någon större presentation, särskilt inte efter dagen då Jack White (sång, gitarr, keyboard) tog upp gitarren och skrev det trallvänliga riffet till nämnda låt.
Detta är...
Tony Jelencovich med manskap levererar på nytt med uppföljaren till “Peacenemy” (2008). Om möjligt har “Massive Audio Nerve” försätts med ytterligare ett stycke bestialisk galenskap och det kan vara svårare än tidigare att ta till sig Göteborgsgänget aggressiva nu-metal, stundom infernaliska oljud. Det är dock sant...
Israels stolthet (beroende på vem man frågar) återvänder. Det rutinerade Salem ångar på i vanlig takt, och kör i vanlig ordning över det mesta i sin väg. ”Playing God and Other Short Stories” låter som en korsbefruktning mellan Behemoth och Dark Tranquillity, och Ze’ev Tananboims sång låter mer och mer som Nergals för...
Projektet The Royal Ghost beskrivs med termen "en symfonisk rockopera", och till sin hjälp har man haft DalaSinfoniettan. Det handlar om melodiös hårdrock blandat med opera och folk musik och det låter. Bedrövligt och totalt ointressant.
Redan efter tre låtar får jag lust att stänga av skivan, men håller ut då jag...
För inte allt för längesedan klagade jag över produktionen och sången på A Hole Insides "Steps We Have to Follow". Produktionen är denna gång acceptabel, men sången blir jag tyvärr inte klok på. Den rena, vanliga sången låter kanonbra, ett intryck som dessvärre förändras när Marcus Carlzon (sång, gitarr, piano) börjar...
Det är svårt att tro att Göteborgsorkestern firade 20-årsjubileum förra året, då den fortfarande låter så pass ung och hungrig. Nya släppet "We Are the Void" visar ytterligare visioner från Mikael Stannes (sång) och hans kompanjoners mörka värld, och frågan är om inte dessa visioner är mörkare än någonsin förr?...
Post-rocken är en ny våg, och massvis med band har exploderat över oss de senaste åren (ska vi kanske gissa att det är vad titeln syftar på?). Då väljer det rutinerade 65daysofstatic att pröva på en ny linje, nämligen med mer elektroniska och maskinella ljud. Mer piano och keyboards och mindre gitarrer. Något som...
Tyska Odem Arcarum har spelat black metal sedan 1995 och nu många år senare och ett gäng byten i sättningen så har detlyckats få ett kontrakt med det välkända bolaget Osmose Productions och därmed släppt skivan "Outrageous Reverie Above the Erosion of Barren Earth".
Det är dock ingen "vanlig" black metal...
Aldaaron kommer från de franska alperna och dess pagan black metal är just inspirerad av naturen runt alperna. Tidigare gick kvartetten under namnet Empires de Glace men bytte så småningom till det mer passande alternativet.
På "Nous Reviendrons Immortels" bjuds vi på en ganska melodiös och stundtals väldigt...
I konstellationen De/Vision hittar vi ett par glada tyskar med hatten på sned. "Popgefahr" är en antingen väldigt knepig eller väldigt lätt skiva att ta till sig. Det ter sig nämligen som så att musiken är lugn, harmonisk och melodiös från första spåret till det sista. Emfasen i detta album ligger på ett tungt mellanregister och...
Nale kallar dess musik för neo death'n'roll, och jag kan inte göra annat än att hålla med. Nale är maskin uppbyggd på fyra personer, som krossar alla som står still eller inte använder sina nackmuskler när dess musik bryter ut. Det är svängigt, det är tungt, det är melodiskt, med andra ord så är det bra.
På EP:n...
Hur följer man upp ett high-score som debuten "Music for an Accelerated Culture"? Jo, genom att höja basen ytterligare några steg, och få produktionen att låta mindre luftig, och mer professionell.
"For the Masses" inleds med det snyggaste introt i "Rebirth" och fetaste bastonerna i "Turn the Lights Out"...
Jag var väldigt imponerad av Wulfgars debutskiva, "With Gods and Legends Unite" (2007). Till uppföljaren har bandet valt att byta till ett tyskt skivbolag. Huruvida det var rätt eller fel val återstår att se, men vad gäller det musikaliska så borde genombrottet inte var långt ifrån nu.
Till uppföljaren har det dessutom satsats mer...
Det första Michal Jelonek delar ut med sitt första stråkdrag är lärdomen om att jag i de rebelliska tonåren borde ha norpat min fars LP-samling med Bach, Mozart, Beethoven, Tjajkovskij, Stravinskij och katten vet vad. Föga förvånande hamnade historien på andra sidovägar (villovägar?) och jag gör nu ett djärvt försök...
Dracula semestrar i Kalifornien och bär korpsvart mundering då han surfar på de turkosa vågorna med solen i ansiktet. Denna bisarra scen lyser i realiteten inte med sin existens, även om detta kom att bli en passande metafor för den resa O-kult bjuder lyssnaren på med sin självbetitlade debut.
Den gothminnande...
I kölvattnet av band som The Dillinger Escape Plan och Between the Buried and Me har det nästan vuxit fram ett tävlingslikt beteende hos dess publik. Ett enormt antal band verkar sikta på att bli ihågkomna som killarna som sprängde den musikaliska ljudvallen i snabbhet, eller bandet som äntligen...
När debuten "Loud Minority" släpptes 2007 var glamanhängarna, blygt menat, en minoritet i Musiksverige. Tre år senare flödar skivsläpp efter skivsläpp och festival på festival staplas, allt i den gamla hårdrockens ära och de oräkneliga banden vill samtliga nå berömmelse och leverera hitmaterial på hitmaterial...
Så är den äntligen här. DVD-boxen som blir At the Gates bokslut, och det ett maffigt avslut.
På den första skivan finns en dokumentär om bandet, som tar med oss på en resa från replokalen i Billdal utanför Göteborg, till spelningarna på återföreningsturnén år 2008. Här får vi veta vilken betydelse tapetrading hade för...
Det har gått 25 år sedan klassiska "Scratch and Bite" och 18 år sedan gänget senast släppte ett studioalbum. Nu gör herrarna i ett av Sveriges mesta hårdrockband efterlängtad comeback med "Coup de Grace" och både kritiker och fans jublar. Och för er som ännu inte knäckt nöten, det är givetvis Treat vi snackar om...
Om det är något denna Ohiotrio har fostrat sedan starten 1999 så är det en amerikansk hund med en rejäl dos stil och klass, det är i alla fall det intryck man får när dess senaste släpp "Mean" drar igång med full energi. Skitig rock'n'roll implementeras med fantasilös partyorienterad lyrik som förmodligen passar bäst in på...
Så hur skall man egentligen sammanfatta något som detta musikaliska monster i ett ord? Mest målande är antingen att benämna det som kaotiskt eller i snällare ton; experimentellt. Die rostigen Löffel är ett band med många influenser, och det hörs, annat vore konstigt efter att ha skrivit musik i åtta års...
Namnet Ville Laihala (sång, gitarr) känner du förmodligen igen från (tyvärr) nedlagda Sentenced. Poisonblack har sedan 2003 varit hans sidosyssla, som nu uppgraderats till huvudsyssla, och "Of Rust and Bones" är fjärde släppet.
Precis som i Sentenced handlar detta om gothaktig metal, även om Poisonblack är ett både...
Jag tillhör den skara som tycker att Gamma Ray blev bättre efter att Kai Hansen (sång, gitarr) tog över mikrofonen, och allra bäst gillar jag allt som bandet gjort på denna sida av 2000-talet. Jag tycker att allt från 2001 års "No World Order" och framåt är mästerverk, som bör finnas i allas skivsamlingar. Allt ända fram till 2010...
A Hole Inside är ett band från Borås, vars musik är lika svår att genrebestämma som Evil Dead-trilogin. Bland influenserna nämns så olika akter som Metallica, Slipknot, As I Lay Dying och Adept och faktum är att bandet lyckas låta som alla dessa grupper på en och samma gång, utan att för den sakens skull låta direkt...
Vem fanken är Titus Tommy Gun? Har Lemmy Kilmister gått solo? Och vad i helsike betyder "La Peneratica Svavolya"? Frågorna är många då Sverige på nytt invaderas av Polen. Svaren uteblir, åtminstone gällande sistnämnda ovisshet.
Det konceptet "La Peneratica Svavolya" utgörs av är däremot tio...
För norska electrorockskvintetten Zeromancer var gapet mellan fjolårets "Sinners International" och dess föregångare "Zzyzx" cirka sex år. Tiden som stundande fullängdaren "The Death of Romance" har fått gro är således endast bråkdelen. Fördel eller nackdel?
Som jag slog fast i recensionen av föregångaren är...
Spit Like This är ett brittiskt glamrockpunkband med mottot "We are not here to BE pop stars, we are here to BEAT pop stars.". Rebelliskt så det står härliga till, eller? Nej kanske inte, men faktum är att specialutgåvan "We Won't Hurt You (But We Won't Go Away) är en ganska rolig platta. Det är lite sådär bilmekarskitigt och...
Att det finns gott om föredettingar som ägnar sig åt kvasipretensiös gammal hårdrock är ju ingen större hemlighet. Att Brian Howe, känd från Bad Company-eran 1986-1993 och Ted Nugents platta "Penetrator" (1984), inte faller i den kategorin torde bli en uppenbarelse för vissa när "Circus Bar" väl landar i...
Stoner-trion från Oakland, California, som bildades utav Matt Pike efter splittringen utav det legendariska stoner-bandet Sleep, har sedan 1998 släppt fem plattor, med "Snakes for the Divine" inräknad. Till skillnad från de tidigare alstren så är "Snakes for the Divine" mycker mer varierad och nytänkande, men har...
Den ångvält från New York, USA, som är Immolation, har fortfarande glöden uppe efter 24 år inom scenen. Att som band kunna fortsätta göra kvalitetsmusik värd att lyssna på efter en så lång tid är värt en applåd och honnör. Det senaste alstret "Majesty and Decay" bevisar just detta.
Immolations starkaste element är alla...
Att börja en death metal-skiva med raden "Let's rock!" är enligt mig ungefär som att ha vaniljkräm i semlan istället för mandelmassa. Det vill säga, inte okej. Att sedan på samma spår ha en massa fotbollskörer i bakgrunden för att försöka fånga "rock'n'roll"-känslan, är som att ha mjöl istället för florsocker. Varför kan man...
Med Steve Lee i täten levererar schweiziska Gotthard en platta som lätt platsar på min topp 10-lista över fjolårets bästa plattor. "Need to Believe" är riktigt bra från början till slut. Prova själv att slumpa fram en av de 14 låtarna på plattan, du kommer garanterat tycka om den.
Gotthard har rönt stora framgångar i hemlandet...
En kvick sökning på band med namnet Black River hänvisar mig till ett svenskt 60-talsband, en brittisk R&B-konstellation och slutligen det Black River-band denna recension, tack och lov, kommer att täcka. Den polska kvintetten drogs ihop 2008 utav, förföriskt nog, medlemmar från bland annat Behemoth och Dimmu...
Att prata om Jon Oliva utan att nämna Savatage är en omöjlighet. Lika omöjligt är det att inte jämföra allt han gör med det han gjorde i Savatage. Med tanke på att hans (åtminstone tillfälligt) forna band var ett av de allra bästa och har skapat en rad klassiker är det ingen lätt uppgift att matcha de gamla plattorna.
"Festival" är...
Carnifex är ett av få band som öppet verkar acceptera märkningen "deathcore" och därmed leva dess musikaliska krav helt fullt ut utan skam.
Det är kul att medlemmarna har så pass mycket integritet att de vill bli ihopbuntade med ett tusental andra unga band som försöker leva ut rockstjärnedrömmen, särskillt i och med...
Skogen är som det låter ett band som gillar naturen. Musiken som bandet använder för att hedra naturen är black metal. Detta en lugn och nedstämd tappning som påminner en hel del om hur det lät för länge länge sedan.
Tvåmannaorkestern är ett nytt band som bildades 2009 och har väl haft tur som lyckats släppa...
Här kommer ännu en återutgåva från det ryska bolaget Frostcald Records, och denna gång är det svenska Midvinter som har fått sin gamla dänga från 1997 återutgiven. Konstellationen splittrades kort efter att "At the Sight of the Apocalypse Dragon" spelades in men är nu tillbaka med en ny platta bland järnen, dock än så...
För det första bör jag säga att detta är en återutgåva av Bak de syv fjells (som betyder "Bakom de sju bergen" på norska) självbetitlade EP från 1997 som på den tiden gick under titeln "From Haavardstun", men som nu döpts om till samma namn som bandet av någon anledning. Det går rykten om att bandet har något nytt...
Sorgeldom är för mig ett tidigare okänt band. Det jag håller i handen är tillika trions debutskiva innehållandes sex låtar laddade med black metal av den mer varierande skolan.
Musiken är ofta väldigt kall och rå men lika ofta bryter den ned i partier av lugnare sort med stänk av shoegaze, vilket gör hela soundet ganska...
Efter ett intro där den norska nationalsången blandas med ljudet av krig sätter det norska black metal-bandet fart. Denna EP, betitlad "Maktdominans", är inte direkt purfärsk då den släpptes för snart ett år sedan och är inspelad redan 2007, men det är det senaste släppet från Drephjard.
Produktionen är riktigt bra om...
Bara ett par dagar efter att fullängdaren "Vanära, vanmakt och avsmak" släpptes kommer denna EP som innehåller tre nya låtar och tre gamla demolåtar som bonus.
Medan fullängdaren är sex låtar lång och klockar på ungefär 43 minuter lång, är dessa tre nya låtar hela 54 minuter. En annan nyhet som slår mig är hur...
Svart är ett relativt nytt band men mannen bakom detta projekt, Christian Larsson/Draug/Patient C, har ungefär lika många band som han har namn, däribland Apati och Livsnekad. Liksom dessa två band, går Svart i den mer deprimerade skalan av black metal med en del urskiljbara källor av doom metal.
Musiken är...
Blood of the Black Owl är inte ett helt okänt namn.
Bandet hette tidigare, trots medlemmarnas USA-härkomst, Svart ugle (norska för, ja, Svart uggla), men namnet byttes relativt fort till nuvarande.
Med två fullängdare bakom sig kommer här den tredje, fylld av knepig ambient black/funeral doom metal. Man skulle nog...
Den ganska nya genren funeral doom har som alla metalformer blivit en aning översvämmad med dussinband som inte ens försöker hitta ett eget sound. Dock är inte amerikanska Celestiial ett av de banden utan denna andra fullängdare utvecklas soundet ännu mer och fångar den där känslan man...
Hon är mest känd för sina samarbeten med Cradle of Filth, Therion och Mortiis. Hon sjöng på Angtorias debuskiva "God Has a Plan for Us All". Vi känner igen hennes vackra röst på en gång. Hennes namn är Sarah Jezebel Deva, och nu har hon släppt sin första skiva under ett eget namn. Till sin hjälp har hon Max Blunos på...
Förre Angra och Shaman-sångaren Andre Matos andra soloskiva släpptes i hemlandet Brasilien och Japan redan förra året, men når inte de europeiska skivdiskarna förrän nu. Det står tydligt redan efter ett par låtar att det är sångarens röst som står i fokus, och att han lämnat sina power metal-rötter...
Jag var skeptisk till sångarbytet redan på föregångaren "Ur jordens djup", och efter att ha lyssnat igenom "Nifelvind" några gånger så måste jag säga att jag inte tycker att Vreths röst passa Finntrolls musik lika bra som varken Wilskas eller Katlas.
"Nifelvind" är inte heller lika bra som någon av bandets föregående skivor...
I slutet utav 90-talet, och även i början av det nya millenniet hade power metal-genren sin storhetstid. Band som Gamma Ray och Helloween gav genren en rejäl skjuts, men även nyare band såsom Edguy och Sonata Arctica slog igenom. Hade det inte varit för att intresset för genren tvärdog hade säkert Freedom Call...
År 2002, efter tretton år och fyra album tillsammans, bad Fear Factory-sångaren Burton C. Bell sina bandkamrater att fara och flyga. Bandet splittrades och genom diverse medial smutskastning belades gitarristen Dino Cazares med skulden för uppbrottet. De andra två tidigare medlemmarna Christian Olde Wolbers och...
Istället för att ägna inledningen åt fina ornament så kommer jag gå direkt till kärnan. Det här är riktigt bra. Mycket bättre än vad jag trodde nya band från Stockholm kunde vara på denna sida av 2000-talet.
På "Where Dreams Are Torn" finns snygga Machine Head-minnande riff, som ändå inte alls låter som Machine...
Härom veckan läste jag en intervju med pop-punk-bandet Good Charlotte i ett gammalt nummer av Close-Up Magazine. Benji Madden (gitarr) sa att han var otroligt glad över all skit de fick ta efter att de hade släppt dess självbetitlade debutalbum. "Det fick oss att vilja prestera mer och visa dem som tvekade på...
Du kan säkert räkna upp ett antal Dream Theater-kopior bara sådär rakt upp-och-ner om jag ber dig. Orphaned Land gillar också Dream Theater, men tack och lov också massvis med andra band. Orphaned Land kallar dess musik för "jewish muslim metal" eller "Middle Eastern progressive metal", och den sistnämnda...
Headhunter D.C. (eller, Headhunter Death Cult, som är bandets fulla titel) släppte redan 2007 mangelalstret "God's Spreading Cancer", men då bara i Sydamerika, då gänget är från Brazilien. Nu först 2010 får resten utav världen ta del av denna old school death metal-fest. Och då med hela fyra extra spår. Tre i form utav...
Då ett gäng medelåldersveteraner sammanstrålar för att, med stora förhoppningar, skapa en spektakulär debutplatta, brukar det oftast bära eller brista. Då man ser till denna intressanta konstellation bestående av bland annat forna Manowar och Megadeth medlemmar till sitt förfogande, är det lätt att sätta ribban aningen...
När jag ser promobilden för Noctem så är min första tanke; "Jaha, ett tonårs-Behemoth". Och jag vet inte riktigt, men det kan väl nästan stämma in rätt bra på bandet. Tänk dig att du korsar The Black Dahlia Murder med Behemoth, och får ett halvdant resultat, då har du Noctem.
Det första som slår mig är hur mycket...
Svenska rock'n'roll-räven Chris Laney är ständigt i full färd med att utöka sin meritlista till max. Den än idag bestående kära relationen till musik kom krypande i mycket tidig ålder, för att sedan blomstra ut något avsevärt (bör här nämnas att ovanstående bemästrar både sång, trummor, gitarr och piano)...
Efter en lång tystnad kan vi återigen njuta av denna oldschool EBM-gigant vid namn Nitzer Ebb som börjat göra livespelningar igen. Det var även ett tag sedan konstellationen släppte en skiva, närmare 16 år, men nu är den här; "Industrial Complex".
Visst hör man att det är Douglas McCarthy...
I Japan är detta band redan stora flickidoler. De fick till och med spela på Tokyos scen under Live Earth för några år sedan. I Sverige, och resten av Europa, är Abingdon Boys School (officiellt stavat med gemener) väldigt okänt.
"Teaching Materials" är en samling bestående av de singlar bandet har släppt...
Vad den finska trion Revengine har lyckats med är att skapa en riktigt schysst självproducerad EP.
Sammantaget är det en sex spår lång resa av charmerande rock/post-grunge/metal, där ingångarna är fler än antalet sjöar i vårt kära grannland i öst. Här bör det finnas lite för varje smak, allt från välbyggda riff och...
I Jeff Öllerstens recension av föregångaren "Pray" (2008) skrev han att "plattan är inte felfri, men den väcker onekligen förväntningar på kommande skivsläpp", och jag själv gav plattan ett högt betyg i Close-Up Magazine, där jag även klargjorde skillnaderna mellan bandets tidiga mörka dagar och dess senare, som är...
2009 har lidit mot sitt slut och med året även decenniumet. För denna nättidnings del har det utmynnat i över 60 täckta konserter och festivaler, ett tiotal intervjuer och närmare tvåhundra recenserade släpp. Några av Twist Magazines medarbetare rankar här fjolårets toppar och floppar...